The Border

Område: Skanstull

Allmänt omdöme: Vi har en stor försäkringstvist med Folksam vilket tvingar oss att fara ned för Ringvägen och hela vägen bort till Skanstull där höghuset ligger. Vi tvärnitar utanför entrén vid ett fartgupp och ser att eftersom vi har sån otrolig fart i pedalerna så är vi en halvtimma tidiga. Okej, det får bli lunch. Vi travar in på sidogatan Rutger Fuchsgatan (en man som var känd för att se exakt ut som Carl von Linné och som var med och startade ett krig mot Ryssland) där vi en gång ätit på restaurangen Café de Paris som vi recenserat tidigare. Nu har de plockat ner skylten och ersatts av ett tex-mexställe som heter The Border som har en tagline som lyder: "burgers vs burritos", när USA är hamburgarna och Mexico burritosarna om vi förstår saken rätt. Vi stormar in och kollar på klockan, 20 min kvar till mötet. Det är ingen kö till kassan som tur är trots mycket folk i lokalen. Mannen i kassan känner vi igen, han jobbade på Cafe de Paris också och har en ordentlig Sopranos-pondus. Vi ser inte riktigt någon meny, bara en lapp vid kassan som har ett erbjudande om månadens burrito + en jarrito (läsk) för 135 kronor. Rätt dyrt för en snabbmatslunch, men vafan, vi planerar att dra in miljoner på Folksamtvisten senare så vi slår till. Vi tar varsin läsk (cola och en grapefruit) och slår oss ned. Det är rätt festligt och pubigt, lokalen går i mörkt med en stor fondvägg som är en tapet som ska föreställa betong. Vi går till en liten salladsbuffé och tar god coleslaw och två fina såser, en som heter smokey och en chilimayo. Burritosarna kommer ut med pommes, vi skalar av dem och tar ett hugg. Gott och smakrik, bra storlek. Pommesen inte lika bra, de är lite mjuka tyvärr. Läsken var inte jättegod den heller. Goda smaker och rätt trevligt ställe som nog är helt okej att gå till som AW också. Vi slår ett öga mot en liten lapp bredvid oss där det står att man får valfri burrito m sallad och kaffe för 98 kronor på lunchen. Lite lurigt att de har en lapp där de föreslår en meny för 135 kronor vid kassan då. Vi känner oss lite lurade, kastar i oss det sista, lyfter struparna mot taket för att få en extra skjuts i och med gravitationen, något vi sett jätteödlor göra med getter på Komodo Island, tar varmt och bra kaffe och drar till Folksam med stekos i kostymerna och dollartecken i ögonen. Kunde Rutger Fuchs starta krig mot Ryssland så borde väl ett mindre svenskt försäkringsbolag inte vara någon match.


G & U tar Carnitas Burrito- Marinerad strimlad fläskkött (svensk karré) med sallad, ris, pico de gallo, guacamole och sour cream. Tillsammans med en valfri Jarrito för 135:- (de har annars burritos för 98 kronor som bör tas istället. Den läsken skulle vi inte köpa för en femma extra.)

G: "För starkt för min smak, men var rätt så spännande i övrigt." Betyg: 2.9 av 5 U: "Ett rätt så kul koncept med burgare och burritos och de har fått till ett rätt trivsamt ställe. God burrito och såser men pommesen var sådär och samma sak med den tokdyra läsken." Betyg: 3.0 av 5
Gillar man detta så gillar man nog också: -

Restaurang Konstfack

Område: Telefonplan

Allmänt omdöme: Mästerkritiker G är i Fruängen och tömmer örat på var då han har börjat höra alldeles förskräckligt så det är bara den ena halvan av oss som får jaga lunch idag. Gott så. Vi spinner loss från Hägerstensvägen där vi vanligtvis sitter och trycker, uppåt den branta smitvägen förbi JJ's thai och in i Ericssons gamla arbetarbostadsområde Telefonplan där husen för övrigt har anpassats fint till befintlig terräng. Vi parkerar utanför Konstfack och går in genom en tung stål dörr till restaurangen som ligger precis intill en stor utställningsyta där bland annat en piñata föreställande Donald Trump hänger från taket. Vi ställer oss i brickkö och ser att det finns tre olika sorters rätter att välja bland och de har lagt upp en tallrik av varje för att man ska förstå detta extra bra. Vi tar kycklingfilé, tar lite kolsyrat vatten och betalar det märkliga priset av 75,75 kronor (studenter betalar 65 spänn), tar lite ok sallad från en salladsbuffé lite mer än ok brytbröd från ett brödbord och sätter oss sedan i ett hav av folk med uttänkta frisyrer. Det är grönt hår, blått hår, pottfrisyrer, frissigt hår, hockeyfrillor och små hattar som täcker olika typer av klippningar. Vi tittar nyfiket på konstmänniskorna som en ornitolog betraktar paradisfåglar i Papa Nya Guniea och äter våran mat som smakar rätt utslätat, ungefär som maten gör på ett flygplan fast i en lite större portion. Fast det inte är någon särskilt rolig mat så är det ändå prisvärt och faktorer som bröd, kolsyrat vatten och ett stort och spännande persongalleri väger upp betyget. Är man student dessutom så är det ett riktigt kap faktiskt. Vi tar varmt och helt okej kaffe i en takeawaymugg och tar oss en närmre titt på konstutställningen. Vi nickar initierat medan den bleka lunchkycklingen fräts sönder av magsyra inne i våra oförstörda kroppar under lysrörens sken.

U tar Kycklingfile i dragonsås med bacon och purjolökspotatis för 75,75kr (ja ni läste rätt), bröd, sallad och kaffe ingår.

U: "Jodå, det smakar kanske inte så mycket, lite flygplansmatvibbar, men ändå helt okej och en okej portion. Gott bröd till, okej sallad, rätt så spännande lokal och klientel. Varmt kaffe ingår. Absolut prisvärt och trevligt att man ser in i utställningslokalerna bredvid." Betyg: 3.25 av 5
Gillar man detta så gillar man nog också: -

Restaurang Iran

Område: Liljeholmskajen

Allmänt omdöme: Liljeholmskajen, där vi rullat hatt så många gånger i lunchtimmans glödande sken och där vi dammsugit varje hörn av dessa kvarter på matställen. I ett nybyggt område så råder det alltid en viss turbulens på matställen innan etablissemangen sätter sig ordentligt. Så även här. I Allgoths gamla lokaler har det öppnat en Iransk restaurang som mycket passande heter Restaurang Iran. Allgoths hade någon typ av skärdgårdsidyllsfeeling över sig och inredningen med de faluröda planken har Iran fortfarande kvar vilket blir en skön liten krock. Det är säkert fyra-fem herrar i det öppna köket som ser lite ut som ett skolkök. Det är också en rätt hög medelålder bland kockarna vilket känns bra på något märkligt sätt. Här kan man välja på att antingen ta en dagens (en iransk kebabrätt vanligtvis) eller plocka från deras meze, en mängd rätter man pekar ut ett antal av som sedan micras. Vi tar Irans nationalrätt, Chelo Kabab Kubideh, lammfärsspett med saffransris. Vi får välja två såser från mezedisken och sen så sätter vi igång. Innan vi tuggar tag så tar vi också lite torrt mellanösternbröd (ja, ni vet såna där pitabröd) och lite syrade grönsaker (finns megaburkar av detta på Kista Gross), och lite vatten (läsk är 15 kronor extra, finns också en del sällskap som köper en stor flaska Ayran för 35 och delar på, men vi tycker att det är för salt.) Gott. Vi tar Babaganoush och Persisk Tzatsiki som såser vilket smakar bra. Det mesta sitter och det är en bra portion. Gott kaffe (kamomillsmak?) och lite persiska söta och lätt dammiga (florsocker?) kakor till efterrätt höjer betyget lite till. Jodå, ett intressantare ställe än Allgoths helt klart.


G & U tar Chelo Kabab Kubideh för 99 kronor, kaffe och kakor ingår.

G: "Vällagat och gott. Fint kaffe efteråt med spännande kakor." Betyg: 3.4 av 5
U: "Ett rätt skönt lunchställe. Trevlig personal, god mat och gott kaffe. Kanske en aning dyrt." Betyg: 3.25 av 5
Gillar man detta så gillar man nog också: -

Buddah Khan Teppanyaki

Område: Solna

Allmänt omdöme: En av oss fyller år dagen till ära och vi bestämmer oss för att vi vill prova något extra. Vi sätter oss i vår gula lamborghini countach och trycker på gaspedalen. 3 minuter senare är vi i garaget vid Mall of Scandinavia, Norra Europas största galleria där det har fläskats på ordentligt med både affärer och restauranger. Vi åker upp och går under ett blinkande tak av plaströr, förbi några halvdana ställen och ser att det öppnat ett ställe som är Europas största Teppanyakirestaurang, som dessutom har sushiband i två våningar. Dessutom så heter stället Buddah Khan, vilket låter värdigt för en dag som denna. Det är kampanj på teppanyakilunchen, 128 spänn så får man käk och eldshow. Spännande. Vi blir placerade vid ett bord där ett sällskap av blasérade affärsmän dricker kaffe och låtsas vara o-impade av eldslågorna som flammar till från grannbordet. "Åh så mycket eld jag har sett i mina dagar." vill de kanske ge intryck av. Vi blir dock imponerade och vi har höga förväntningar på vad som ska hända vid vårt bord. Vi är tre i sällskapet och alla beställer olika sorters kött, anka, kyckling och entrecote. Det kommer en kines med ett high-tech munskydd och kockmössa och börjar steka upp vårt ris tillsammans med ägg och lite grönt. Vi får samtidigt en sallad som är lite trist men som har god dressing. Efter risfixandet så får vi dem i varsin skål och hon börjar göra köttet, först ankan och kycklingen. Det är inte så mycket till show än så länge. Vi äter lite ris och tittar förstrött omkring. Det känns som man är på en lyxkryssning. Fönsterlöst och sterilt men med gedigna material och högt i tak. När fåglarna är fixade så kommer då äntligen en eldslåga. Det tackar vi entrecoten för. Jäklar vad det flammade till. Affärsmännen närmast elden rycker till och med till lite. Najs. Maten då? Tja, det smakar inte speciellt mycket faktiskt och det är inga jätteportioner heller. Vi tar en flamberad glass till efterrätt för att få ännu en låga till livs. Kaffe beställer vi med. Gott. Summa summarum så är det en annorlunda upplevelse, lite kontemplativ och lyxig. Maten är dock inte någon sensation. Vi sätter oss i lambon igen och eldsflammorna från de fyrdubbla avgasrören lyser upp 5000-platsparkeringen and we're off.

G, U & Gästkritiker B tar Teppanyakilunch (G tar kyckling, U tar anka och B tar entrecote) för 128 kronor (kampanjpris). Vi tar också flamberad glass för 39 och kaffe för 30ish kronor.

G: "Lyxig och minnesvärd upplevelse. Maten god, särskilt riset, men inte främsta anledningen att komma hit kanske." Betyg: 4.1 av 5
U: "Elden och lokalen höjde betyget ordentligt. Lite Bondkänsla." Betyg: 3.0 av 5
B: "Fint ställe, känns lyxigt. Helt okej mat." Betyg: 3.5 av 5
Gillar man detta så gillar man nog också: -

Restaurang Hybrid

Område: Globen/Enskede

Allmänt omdöme: Vi swervar in mellan betongen i Östberga, ned mot vidderna vid Årstafältet som ser ut som en stor stubbåker, upphackad av parkeringsplatser, hundtämjare och golfutslag där förortsungar sommarjobbar med att plocka golfbollar. Nu är det vinter och det finns absolut inget av intresse här så vi gasar förbi skiten kvickare än kvickt, in i villaområdena i Enskede där horisonten blir platt för ett ögonblick, om det är för vår hastighet eller att jordvinkeln plötsligt upphör av ett märkligt villamattatristessfenomen det får vi aldrig veta. Vi nickar åt Enskede Värdshus som vi fortfarande håller som en av de allra bästa lunchrestaurangerna, vi kör på till gränslandet där Sockenplan och Svedmyra tar vid. Däcken skriker vid varje trafikljus, vi är hungriga, vi är taggade. Vi ser den upphöjda Nynäsvägen och åker under den och upp parallellt med den på andra sidan där de låga husen står packade som om vi vore i en Londonförort. Vi letar parkeringsplats vilket kan vara svårt nuförtiden i dessa fördömda närförorter. Vi parkerar bakom en flyttbil där björnstora ryssar i mjukiskläder kånkar ett piano mellan sig. Vi nickar åt en som vi brukar leja för vår skuggverksamhet och gör tecknet för omerta. Parkeringsautomat hittar vi ingen så vi laddar ner en avancerad mobilapp och sprätter iväg ett antal minuter med ett stelt pekfinger, härjat av artros. Vi slår upp bildörren. Sträcker på oss och tittar upp mot en himmel som är isblå. Fåglar kvittrar och solen är tamejfan nästan värmande. Vi glömmer för en stund varför vi är i dessa gudsförgätna trakter då vi kommer på det. Lunch. Vi går runt hörnet mot Nynäsvägen till där vi ser Tele2Arenas silvergrå skepnad på andra sidan motrovägen, och slår upp portarna till Restaurang Hybrid så dörrbladen nästan hoppar ur gångjärnen. Gästerna hoppar till, kryper ihop, betalar sin nota och svansar ut. Vi tar av oss solglasögonen och låter våra grantigrå ögon vänja sig vid pubdunklet. Det sprakar av elektricitet från vår karisma ända bort till bordet där knäckebrödet står. En servitris av det gamla gardet visar oss ett bord och vi slår oss ned, lägger våra avsågade hagelbrakare under skinnsofforna och tittar runt i lokalen som är rätt så trevlig och har ett markant marint tema. Det erbjuds två rätter för dagen. Fisk eller kött. Vi tar varsin. Fisken var kolja men den är slut, så det är torskrygg istället. Köttet är kalv på högrev. Vi får bröd och smör och vatten i karaff. Stället känns genuint och hemtrevligt om man bortser från hagelbrakarna under soffan då men det är vårat fel. Maten kommer ut. Det är en blek palett. Det smakar vällagat utan att sticka ut för mycket. Rykande hett kaffe serveras efter maten. Inte så tokigt ställe det här. Vi betalar och ger växelpengarna till Igor vid flyttbilen som passat bilen under tiden. Han ler försiktigt och kramar våra händer. Hälsa din tjocka fru! ropar vi glatt på ryska och åker upp på Nynäsvägen mot nya matäventyr. Igor ler och skrockar för sig själv. "De där herrarna är inte riktigt kloka. Jag har ju inte ens en fru."


G tar Torskrygg med krossad potatis och rotfrukter & U tar Högrev på kalv med krossad potatis och rotfrukter för 110 kronor, kaffe ingår.

G: "Vällagat, trevlig lokal och personal. Lite dyrt kanske men kaffet var hett." Betyg: 3.2 av 5
U: "Genuint ställe som nog har många stammisar. Personligt och vällagad mat om än en aning blek, gott kaffe." Betyg: 3.25 av 5
Gillar man detta så gillar man nog också: Restaurang Asplund

Garros Bistro

Område: Alvik

Allmänt omdöme: Med vind i seglen förflyttar vi oss över Tranebergsbron och ner till det lilatonade Alviks centrum som ser ut som en uppförstorad publik toalett. På andra sidan så ligger Salkhallen där det erbjuds tennisspel för den som har fotarbete och bollkontroll. Har man inte det så kan man ändå njuta av att se denna ädla sport utövas av Brommalandets högdjur fast tryggt bakom glas i hallens lunchrestaurang Bistro Garros, uppkallad efter tennisstadion där Franska Öppna spelas som i sin tur är uppkallad efter Roland Garros, ett flygess under första världskriget som var den förste att använda en kulspruta som kunde skjuta genom flygplanets propellerbåge och kanske var han den allra förste stridspiloten efter att ha skjutit ner tre fiendeplan i början av april 1915 genom denna metod. Varje fredag så har de så kallade Grill-fredagar här så vi är spända över att se vad det kan vara för något. Vi går fram till kassan, tar bricka med tennisrackets på och får uppslevat fisk, korv och flankstek tillsammans med sötpotatisfries. Lite märklig kombo med fisk-korv-kött, men men. Vegetarianen i sällskapet får friterade kronärtskockor. Sedan får man ta tre olika sorters såser, ta färskt bröd och sallad samt en rotfruktssoppa. Kolsyrat vatten och lingondricka finns till. Vi sätter oss och vi undrar lite varför det kallas grill-fredag, då det saknas helt grillränder på maten. Korven är hård, fisken lite torr men köttet är gott och bearnaisen är fördömligt slagen, likaså sötpotatisen som är bra. Lite högt och lågt märker vi. Till efterrätt så får man en mycket saftig och god kardemummapaj med grädde plus gott kaffe till. Detta höjer upplevelsen lite till. Ja, vad säger vi om detta. En svängig match kanske.

G & U tar Grill-lunch (flankstek, fisk, korv med sötpotatisfries och tre olika såser), L tar vegetariskt alternativ med kronärtskocka, bägge kostar 98 kronor styck, kaffe och efterrätt ingår.

G: "Ojämnt men ändå bra sett till helheten. Korven var armerad, men kött, sås och potatis var riktigt gott." Betyg: 3.25 av 5
U: "Lite udda grillmix, smakade inte så mycket grillat heller, men sammantaget bra. Efterrätten höjde betyget." Betyg: 3.25 av 5
L: "Kul att man kan se tennismatcher till lunchen. Smakade gott det mesta men inga överraskningar." Betyg: 3.25 av 5
Gillar man detta så gillar man nog också: Alviks Matbod

Peony

Område: Gullmarsplan

Allmänt omdöme: Våra lunchdrönare har länge haft span på en restaurang vid Gullmarsplan som är en sådan där udda fågel som vi så ofta uppskattar. Det handlar om en kinesrestaurang som heter Peony, som är specialiserad på mat från Sichuanprovinsen. Sichuan är på alla sidor omgivet av berg. Centrum utgörs av det fruktbara, tättbefolkade Röda bäckenet, ett tektoniskt sänkningsfält, vars jordmån består av förvittrade röda sandstenar och skiffrar från kritperioden. Det är ett backlandskap, genomflutet av floder, som skurit sig djupt ned i jorden. De viktigaste av dem är, som vi alla vet, Yangtzefloden med de fyra bifloderna Minfloden, Lu, Jialingfloden och Wu. Under sommarregnen stiger vattenståndet i Yangtze med ända upp till 22 meter och floden är då segelbar ända till Chongqing (en stad som är lika stor som Tokyo och som snart är den största i världen apropå ingenting). Vi snirklar oss likt Yangtzefloden igenom Johanneshovs gator med ett getöga på GPS:en. Peony ligger i utkanten av Gullmarsplan i bottenvåningen på ett bostadshus som ligger på en återvändsgata. Det sägs att om man äter för en viss summa under ett år på Peony så unlockas nya rätter som inte finns på menyn. Det är ju ett helt otroligt koncept om det stämmer. Vi ser den stora skylten som visar att vi hamnat rätt, vi parkerar och går in i lokalen där gästerna sitter ihoppackade. Vi går fram till kassan och beställer från en sliten meny. En fin feature är att man kan bestämma hettan på maten från A-E där A är noll i styrka. Vi tar en Comeback Fläsk och en Ankrätt, tar lite sallad från en märklig uppsättning tallrikar som förutom lite grönt också har både nötter, räkchips och vårrullar. Ett sopptråg med Pekingsoppa står lite avskiljt i en fönsternisch och vi slevar upp lite av det med. Ris tar man själv ur en stor behållare. Vi sätter oss vid ett bord som är inklämt mellan ett akvarium i full algblom och några viftande katter och 3d-tavlor. Det är en skön stämning här inne och en väldigt relax atmosfär. Det är också rikligt med hosta i luften. Vi tror först att det är på grund av februari, men det visade sig vara av all chili som river i halsen. Maten kommer ut på roliga fat och det ser smarrigt ut. Vi tar lite av varje tallrik och börjar äta. Riktigt gott. Comebackfläsket är sött och saftig, (först har fläsket kokats och sedan stekts, därav namnet) och ankan är lätt friterad och smakrik. Det känns som Djingis Kahn i egen hög person förvandlats till mat och som stormar fram över våra tungors polyper. Det är kanske det här som är den svårbegripliga smaken umami? Kanske. Vi ler fånigt och fortsätter tills allt är renskrapat, tar kaffe och småkakor som också ingår och tackar för oss. En höjdarlunch rakt igenom. Vi funderar på att beställa flygbiljetter till Chongqing och aldrig mer komma tillbaka.

G tar "Comeback fläsk" för 79 kronor och U tar ChunXiang Anka för 89 kronor, soppa, kaffe och kaka ingår.

G: "En av de bästa luncherna jag haft. Fläsket var himmelskt." Betyg: 4.25 av 5
U: "Mat man blir glad av. Smakrikt, generöst och spännande." Betyg: 4.25 av 5
Gillar man detta så gillar man nog också: Ho's vid St Eriksplan (de kan ha stängt ner).

Minh Mat

Område: St Eriksplan

Allmänt omdöme: Vi är ute på drev igen och vi råkar vara vid St Eriksplan idag där det börjat bubbla upp lite spännande matställen. Det är tidigt på lunchen och det är smällkallt ute, solen har vaknat men inte slagit på värmen än utan ligger som en kall gul boll på himlen. Den är ljusstark iallafall och de små strössel av vitaminer den utsöndrar gör oss ressugna, så vi sparkar upp dörren till Minh Mat som är ett vietnamesiskt ställe vid Vasaparken som är rekommenderad i White Guide. Vi går fram till en meny som är mycket utförligt beskriven. Det ser gott ut och vi beställer. Ägarinnan pekar vart vi får sätta oss någonstans då vi bara är två, trots att det nästan är tomt här inne förutom några allvarliga ungdomar med virade halsdukar kring sig som kurat upp sig i olika hörn och läser Trippraporter med en kopp te framför sig. Vår rebelliska sida, det vill säga hela vårt väsen, gillar inte när man säger vart vi ska sitta, så vi har god lust att gå, men vi fogar oss för stunden och sätter oss vid ett mindre bord vid en stor spegel med paraplyliknande lampor ovanför. Inredningen är för övrigt rätt mysig, man får lite känslan av att sitta på ett mindre torg, och hela väggen mot köket är lite som en fasad, där de till och med satt fast några geckoödlor i plast utan att det blir för kitschigt. Vi hänger av oss våra jackor som är tyngda av kontanter från ett ordentligt Swedbankuttag vi gjorde förra veckan, tar lite glas och bestick som ser fina ut för övrigt, och sätter oss igen. Det börjar ramla in mer folk och vi får en djup skål med ordentligt med mat och det ser riktigt lovande ut. De friterade vårrullarna är riktigt bra och nuoc chamen (nån skål med nån typ av chilisoppa bredvid man doppar käket i) är god. Det är fräscht, krispigt och allt känns nyttigt och gjort med omsorg, med många fina smakkombinationer. Jazz ur högtalarna och finns mycket att titta på i form av planscher på väggarna och specialtryckta kuddar i sofforna. Det är trevligt helt enkelt. Vi tar kaffe ur kantstötta kaffekoppar och känner oss nöjda. En väl godkänd vietnames med en spännande meny. Vi går ut i vintersolen och tar bussen mot Casino Cosmopol.

G & U tar "Cha Gio Mien Tron" - Friterade vårrullar fyllda med fläsk, vannameiräkor, ostronskivling , skogsöronsvamp, taro, vattenkastanj och vårlök. Serveras med glasnudlar, omogen mango, mungböngroddar, rödlök, rau ram, koriander, thaibasilika, fisksås med ingefära , rostad asiatisk schalottenlök och nuoc cham, för 115 kronor, kaffe ingår.

G: "God och vällagad mat som kändes spännande. Fint inrett och gott kaffe." Betyg: 3.15 av 5
U: "Fräsch och uppiggande mat i en trevlig lokal." Betyg: 3.5 av 5
Gillar man detta så gillar man nog också: Panic Supper

Gyldene Freden

Område: Gamla Stan

Allmänt omdöme: Vi dyker upp i Gamla Stan idag där vi funderar på att hyra ett större kontor för att få plats med alla anteckningar till den här lunchbloggen. Gärna en större vindsvåning. Mellan visningarna så glider vi in på den legendariska restaurangen Den Gyldene Freden som vi faktiskt aldrig varit inne i tidigare. Vi har inte bokat bord och blir hänvisade till källaren. Vi tar några branta smala trappor ned till katakomberna där det hänger canvastavlor med textrader på kända gamla fyllbultar som suttit här och kommit på bra idéer. Det är torsdag och vi tar ärtsoppa och pannkakor och hoppas innerligt att det inte blir som på 19 Glas som ligger några kvarter bort och där ärtsoppan knappt var ihopkokt. Personalen är livserfaren och känns nästan som skådespelare. De springer upp och nedför trapporna stup i kvarten med tallrikar och glas och måste ha otroliga vadmuskler. Vi får hembakat bröd och en klick saltat smör tillsammans med en kopp sellerisoppa. Soppa innan är alltid trevligt, precis som många bra ställen har förstått, Mäster Anders, Rolfs Kök osv för att namedroppa några mustiga ställen i den här LeifGWgenren. Mmm, gott. Vi får välja på stilla eller kolsyrat vatten och vi tar en av varje, dock ovetandes om att bubblet kostade nästan 50 spänn. Brödkorgen lämnas utan uppsikt för ett ögonblick och vi tar några extra frallor. Man vet aldrig med sådana här lite finare ställen om man blir mätt. Ärtsoppan kommer ut i fint porslin och med bestick som har Gyldene Fredens sigill, en liten blandning mellan den pissande pojken i Bryssel och Medusa. Till det så kommer två mindre skålar var med fläsklägg och grov senap. Mycket trevligt. Här smakar ärtsoppan som ärtsoppa ska smaka och G drar en ljudlig suck. Sedan kommer pannkakorna, två halvsladdriga var med lite vaniljsocker på (eller florsocker eller nått annat sött vitt pulver), som också har två skålar, en med jordgubbssylt med hela jordgubbar och en med tjockt och fin grädde. Också gott. Det känns lite som att sitta i en stor ugn här nere i källaren. Väggarna är metertjocka och det står tända ljus både på borden och i smidda gamla stakar på väggarna. Hög mysfaktor verkligen. Vi funderar om vi ska ta en springnota som de gjorde på 1400-talet men är osäkra på om Gamla Stan faller under egen jurisdiktion, kanske de kapar händerna på oss. Och hur ska vi då kunna äta, eller för den delen viktigast av allt, skriva? Vi kanaliserar vårt olydiga kynne med att gå ut och pissa ut femtiokronorsbubblet i Mårten Trotzigs gränd iallafall. Det kalkrika vattnet frätte bort en större del av en 1200-tals-sockel, men vi tänker inte betala för det.

G & U tar Ärtsoppa med fläsklägg och Pannkakor med jordgubbssylt och grädde för 135 kronor, kaffe ingår ej.

G: "Mycket historia i väggarna. Ärtsoppan god, pannkakorna sladdriga." Betyg: 3.2 av 5
U: "Gediget." Betyg: 3.5 av 5
Gillar man detta så gillar man nog också: -

Lux Dag För Dag

Område: Lilla Essingen

Allmänt omdöme: Vi åker av motorvägen till Lilla Essingen, Stockholms motsvarighet till Kowloon Walled City där befolkningstätheten är bland de högsta i Europa, därav de många snuviga öborna som smittar ner 1:ans buss och som i slutändan drabbar hela stan. Den nya delen är lite avskiljd från den gamla och det är här finkrogen Lux Dag för Dag ligger i en äldre tegelbyggnad som de sparade för att öka kvadratmeterpriserna för de nya husen. De hade en stjärna i Michelinguiden som de gav bort när de bytte koncept. Vi lyckas med konststycket att hitta en parkering och går ned för några trappor och in i den myspysiga restaurangen. Vi sätter oss vid ett fönsterbord och ser Mälaren, Västerbron och Stockholms avlägsna siluett medan proffsig personal tar beställning. Vi får bröd, mjukt och hårt, saltat smör och en vitkålssallad full av fänkålsfrön. Smakar sisådär. Vatten i butelj. Kolja med brandade (ett slags fransk lapskojs) och vitvinssås kommer ut med lite pressade gurkor och dillkvistar. Ser riktigt aptitligt ut. Fisken faller isär på ett mycket tillfredsställande sätt och vi äter i andakt och tittar ut över den stilla fjärden och isflak som brutits upp mot varandra och sticker upp som orörliga hajfenor i vattnet (den metaforen tog en timme att komma på Bonniers.) Det råder ett stilla sorl i lokalen och det är bara välklädda människor här inne som har någon typ av finare affärslunch. Vi ser att det beställs efterrätter och att det dricks vin. Vi är nöjda med det vi har och duttar munnen med servetten, betalar och går ut i vinterkylan där vi några steg bort kan titta på kylslagna svanar som burrar ihop sig. Jadå, det här var värt resan ändå men vitkålssalladen var en märklig sak att komma dragandes med.

G & U tar Kolja med brandade och vitvinssås för 120 kronor (100 kronor takeaway), kaffe ingår ej.

G: "Mycket fin lokal vid vattnet, känns proffsigt. Maten var god i sin enkelhet." Betyg: 3.45 av 5
U: "Vällagat och vardagslyxigt. Proffsig personal. Vitkålssalladen var lite märklig och kaffe bör ingå." Betyg: 3.25 av 5
Gillar man detta så gillar man nog också: -