La Patagonia

Område: Midtown

Allmänt omdöme: I Argentina så har de närmast en övertro på sina Pampasfödda köttdjur och serverar ofta tallrikar med ett välgrillat köttstycke, lite slappa pommes och på sin höjd några tomatskivor men inget mer. Vill man ha sås så får man sträcka sig efter Heinzflaskan. Med spänning sitter vi därför på den Argentinsk-Chilenska restaurangen La Patagonia på Döbelnsgatan och har precis beställt in en biff med pommes. Lokalen är dunkel, välfylld och stimmig med blodröda väggar och svartmålat undertak utan någon som helst ljudabsorption. På bordet står en vattenbutelj, en liten salladsskål, en bytta med finhackad het tomatsalsa och en brödkorg med autentiskt torrt bröd utan smörtillbehör. Köttet kommer in och är tydligen från Uruguay och köpt i Hötorgshallen från den sydamerikanska köttbutiken. Förutom pommes så har de sky från köttet som de har lite örter i. Med tomatsalsan och salladen så smakar det riktigt gott. Köttet håller verkligen hög klass, dock så är den ena biten ljuvligt rosa medan den andra köttbiten är genomstekt. Maten kostar 98 kronor, kaffe ingår inte men kostar bara 10 kronor och då får man en riktigt god Cafe Americano.

G tar Långkok med potatispuré, U & Gästkritiker P tar bägge Biff med pommes.

G: "Utsökt god mat med fenomenalt kaffe. Lokalen var lite stimmig och det var svårt att föra ett samtal. Prisvärt.."
Betyg: 4.0 av 5

U: "Köttet var suveränt. Bott i Buenos Aires en tid och det här stället var helt klart i paritet med många av de bättre ställena. Kanonkaffe och mysig lokal dessutom. Mycket prisvärt."
Betyg: 4.0 av 5

Gästkritiker P: "Min köttbit var lite för genomstekt men man kände ändå att köttet var av hög kvaliet. Alldeles för mycket ljud i lokalen, de borde sätta dit undertaksplattor.."
Betyg: 2.75 av 5
Sammanfattande ord:  "Trevlig restaurang med mycket mört och gott kött och bra kaffe efter maten. Något stimmigt vilket kanske inte passar alla."

Gillar man detta så gillar man nog också:
-

Cumin Club

Område: Midtown

Allmänt omdöme: Om en Indisk restaurang har en tavla av Taj Mahal som dess mest prominenta inredningsdetalj så brukar det oftast tyda på att idérikedom inte är ställets största styrka. Därför så stålsätter vi oss när vi ser en stor plansch av den vita byggnaden uppta större delen av väggen bredvid köket inne på Cumin Club på Luntmakargatan, en gata som har ovanligt många restauranger från det asiatiska köket för övrigt. Vi beställer en Chicken Ayurama vid baren och tar från salladsbuffén som faktiskt har rätt så roliga saker att välja på, som chutney, papadums och någon friterad vegetarisk kreation bland annat. Karaffer med vatten som är smaksatta med gurka eller citron finns på kassadisken. De är rätt så sköna typer som jobbar här och vi väntar med spänning på maten. Kycklingen med riset kommer ut och smakar rätt bra. Kycklingen är mjuk och fin och kryddningen på såsen är ganska angenäm. Adderar man tillbehören, kaffet och priset på 90 kronor så hamnar Cumin Club över snittet på stans indier.
U & Gästkritiker P tar bägge Chicken Ayurama.
U: "Stabil indier med spännande salladstillbehör och god mat."
Betyg: 3.0 av 5

Gästkritiker P: "Helt okej mat men lokalen var lite sunkig kanske."
Betyg: 2.75 av 5
Sammanfattande ord:  "Avslappnad och prisvärd indisk restaurang med rätt god mat."

Gillar man detta så gillar man nog också:
-

Meanwhile på en balkong i Söderort

Shahrzad

Område: Östermalm

Allmänt omdöme: Denna lunch så blickar vi österut, både till stadsdel och kök. Det tog en stund innan vi hittade en restaurang som vi ville bedöma. I säkert tjugo minuter stryker vi runt i Diplomatkvarteren på Östermalm där restaurangutbudet är uselt och när det väl dyker upp något så är det sällan under tvåhundra kronor. Utmattade så når vi till slut den persiska restaurangen Shahrzad där Regeringsgatan mynnar ut i Birger Jarlsgatan. Det ser ut att vara ett rätt lyxigt ställe utifrån och vi blir förvånade när det står att lunchen kostar en hundring. Som hittat i de här krokarna. Vi glider in och går längs den sluttande rampen med infällda spotlights till lokalen som ligger under en innergård och endast har överljus. Trots de svaga förutsättningarna så har de rustat upp lokalen till tänderna med en orientalisk lyx som är imponerande. Vi slår oss ned vid ett bord i den rätt så mörka lokalen och en servitris tar vår beställning och tänder ett ljus vid bordet och kommer kort därefter med en butelj vatten som hon dessutom häller upp åt oss. Vi tar från salladsbuffen som består av några strikta fat med bönor, coleslaw, oliver, rivna morötter mm. Inget bröd. Salladen smakar inte så mycket men är ändå mycket god och krämig. Coleslawen är riktigt bra. G har utsikt över en gammal dörr med nitar som han blir mycket imponerad av. Lammfärsbiffarna kommer ut och är strikt upplagda i stadiga portioner. Lamm i bitar är godare än lammfärs tycker vi nog alla kring bordet, men det smakar ändå bra. Saffransriset är mjukt och fint och tre små byttor med röror och en grillad tomat höjer rätten lite till. Stolarna är ordentligt stoppade och man får lite lyxig sultankänsla här inne där man tittar ut över de kostymklädda iranierna som dominerar i lokalen. Kaffe och te kostar 19 kronor extra men då hälls det upp vid bordet och man får ha kannan kvar. Tar man te så får man en rolig pinne med hårt socker som ser ut som en ametist. De är lite väl snabba med att duka av dock, för trycket på lunchgäster är högt, annars var servicen på topp.

G, U & Gästkritiker L2 tar alla Kobideh (Lammfärsspett med saffransris).

G: "Lyxig lokal, hade utsikt över en av de vackraste dörrar jag sett. Mycket detaljer att titta på i lokalen och sköna stolar. Maten var helt okej, men passade inte riktigt för min gom."
Betyg: 3.45 av 5

U: "Lyxig miljö och stämning, den sluttande mörka rampen in i den här lilla persiska världen adderar till upplevelsen. Inte stormförtjust i lammfärsbiffar vanligtvis, men det här smakade gott. Sugen på att komma tillbaka och prova nått annat. De har tydligen magdans på fredagar."
Betyg: 3.75 av 5

Gästkritiker L2: "Bra mat och ännu bättre inredning."
Betyg: 3.5 av 5
Sammanfattande ord:  "Lyxig och prisvärd persisk restaurang. Värt ett besök bara för stämningen."

Gillar man detta så gillar man nog också:
-

Folkes Bistro

Område: Huddinge

Allmänt omdöme: De äldsta lämningarna efter mänsklig verksamhet i Huddinge går ungefär 9 000 år tillbaka till stenåldern. Då låg större delen av landskapet under vatten och liknade en ytterskärgård. Genom den postglaciala landhöjningen har landmassan höjts sedan dess med cirka 50 meter. Namnet "Huddinge" antas komma från "uddungarna" (alltså "de som bor på udden"), de första bofasta som under brons- och järnåldern hade sin by på en udde vid Mälarens södra strand i Vårby. Redan på forntiden var uddungarnas by en genomfartsort och dess invånare levde under en ständig fara och fienden kom oftast sjövägen. Vi kommer dock via Huddingevägen den här gången. Huddinge centrums vita höghus tornar upp sig i mitten av det annars orangea 80-tals centrumet och vi parkerar gratis i ett parkeringsgarage där man får stå hela tre timmar med p-skiva. Vi går tvärs igenom centrumet som har lite av en bykänsla även om husen är rätt monotona. I slutet av centrumbildningen så finns Folkets Hus där vi siktat in oss på deras egna restaurang Folkes Bistro. Inredningen är färggrann med lila väggar, färgglada stolar som ser lite arty ut. Lunchgästerna är också av det slaget, lite äldre kulturmänniskor som diskuterar samtiden. Varje dag så finns det två rätter att välja bland, en kötträtt och en fiskrätt. Lammfärsbiffarna är tyvärr slut, så vi får nöja oss med den pocherade sejfilén, som är något vi annars undviker. Men i och med att Huddinge stått under vatten en gång i tiden så kanske fisken är av extra fin kvalité. Vi tar lite av en salladsmix, tar bröd som man kan bre på tapenade och färskost på, och en liten butelj med kolsyrat vatten som man kan ta till bordet, vilket känns trevligt. Fisken simmar ut och det ser ut som en ganska liten portion vid första anblick. Det här med pocherad sejfilé kan vara knivigt, vi har ätit det förut och ofta fått en rätt torr fisk, den här var dock mycket saftig och föll isär fint. Gubbröran man fick till och de oskalade små potatisarna för tanken till ett midsommarbord. Det spelas skön Motownmusik från högtalarna, kaffet ingår men är ljummet, men kakorna slätar över den lilla fadäsen.
95 kronor överförs till Folkes Bistro om du köper en lunch här.

G: "Helt okej ställe med en pigg inredningen. Fisken var saftig, oskalade potatisar är dock inget för mig. Svagt med ljummet kaffe."
Betyg: 3.0 av 5

U: "Rolig inredning med udda möbler, skön musik och rätt så bra mat. Ljummet kaffe och på gränsen till äldreboendevibbar. Personalen kunde vara lite färgstarkare, kändes som sommarvikarier."
Betyg: 3.25 av 5

Sammanfattande ord:  "Ett helt okej lunchställe med rolig inredning och jazziga äldre katter bland lunchgästerna. Seniorhipsterställe har fått ett ansikte."

Gillar man detta så gillar man nog också:
Koloni Telefonplan

Sjökrogen Pampas Marina

Område: Huvudsta

Allmänt omdöme: Pampas Marina i Huvudsta är som en liten by av båtar där husbåtsfolk blandas med kajakuthyrare och annat marint folk. Restaurangen Sjökrogen är marinans epicentrum och erbjuder ett fint läge vid vattnet där man kan blicka ut över Hornsbergs Strand. Soliga dagar så flockas öltörstiga båtägare hit och ett antal flytbryggor utanför själva restaurangens innomhusdel blir till stekiga uteserveringar som är strösslade med plastpalmer och liknande accessoarer. Idag är det dock mulet och inte lika högt tryck, vi kommer dessutom lite sent, men i och med att det är fredag så är det många som såsar sig kvar på restaurangen. Då vi för dagen kommer med barnvagn så får man bara lov att sätta sig i det första rummet där också kassan, buffén och baren är. Då borden är grupperade mycket tätt emellan här så är det inte många kortsidor som erbjuds för att ha barnstol. De bästa borden har en del av kökspersonalen redan ockuperat som nu äter lunch. Vi möts av en axelryckning när vi frågar efter barnstol och den manlige servitören pekar vidare mot hon som står i baren som också funkar som lunchkassa. "Hon kanske vet." mumlar han och går sedan sin väg. Hon i kassan är lite trevligare och vi beställer vår mat. Vi som tar buffén går dit och plockar åt oss av den nattbakade högreven och rostade rotfrukter. Det finns ingen som helst sås till köttet utan man får sleva upp den lilla sky som finns i köttråget. Det finns också sallad och bröd bredvid. Måltidsdryck är lättöl, som skummar rejält och kolsyrat- eller vanligt vatten. Gästkritiker L beställde kryddbakad lax och den kommer ut till bordet efter en liten stund. För att heta kryddbakad så var det inte så mycket kryddor att tala om, mest en ansamling dillfrön, vilket inte var någon höjdare. Bättre var potatis- och västerbottenostomeletten som var betydligt fräschare. Högrevet var mört men avsaknaden av sås gör att det blir lite torrt. De rostade rotfrukterna och potatisen smakade inte så mycket. Sallad och bröd var inget minnesvärt. Lättöl ur kran var gott, även om det skummade rejält. Kaffe ingår och maten kostade 100 kronor för Buffén och 125 kronor för Laxen.

G & U tar Nattbakad högrev med äppelcidersky och rostade rotfrukter. Gästkritiker L tar Kryddbakad lax med grönärtscreme samt potatis- och västerbottenostomelett.

G: "Mycket gott och mört kött med ett trevligt läge vid vattnet. Saknade sås även om skyn som omslöt köttet var god. Servicen var lite loj."
Betyg: 3.75 av 5

U: "Inte ett så speciellt välkomnande eller varmt ställe. Maten var rätt god, men jag saknade såsen."
Betyg: 3.0 av 5

L:  "Har ätit här förut och varit mycket nöjd, men idag var det inte någon höjdare. Laxen jag fick var rätt så standard även om tillbehören var goda. Inte riktigt prisvärt."
Betyg: 3.25 av 5

Sammanfattande ord:  "Fint läge och rätt så trevlig lokal. Maten varierar i kvalitet och känns lite trött gjort, precis som servicen."

Gillar man detta så gillar man nog också:
Grodhavet

Sue-Ellen

Område: Östermalm

Allmänt omdöme: Sue-Ellen var en lätt alkoholiserad hemmafru i 80-tals tv-serien Dallas. Med sina tunga ögonlock, fluffiga frisyr och släpiga läppar, ofta med ett vinglas i handen så fascinerade hon många svenska hem. Karaktären har också givit sitt namn till en restaurang på Tulegatan i Stockholm som kanske vill förknippas med fru Ewings hemmafrudekadens. Restaurangen är rätt så anonym från gatan, man får ta några trappsteg upp och möts av en skylt tryckt på tyg som förklarar hur lunchen går till, vilket vi nog aldrig sett förut. Man får inte paxa platser, man betalar i kassan, tar sin sallad och bröd och beställer sedan sin mat vid bordet och så vidare. Det känns som ett rätt så bra upplägg, att betalningen är fixad och att man kan tänka igenom sitt lunchval vid bordet. Det kanske hade varit ännu mer logiskt om det hade funnits mycket att välja bland, men det rör sig bara om två rätter på menyn, en fiskrätt och en kötträtt. Vi betalar således, maten kostar 85 kronor, vilket nog berodde på något slags late-bird deal, för det stod 100 kronor på menyn. Vi tar sedan från en rätt trevlig sallad som innehåller bland annat coleslaw och det vanliga sortimentet med morot, tomat osv. Vi sätter oss i den rätt så trivsamma lokalen som har en avslappnad pubkänsla som nog drar till sig många stammisar. En lurigt leende servitris anländer med en karaff med vatten och tar emot beställningarna. Det är en rätt så stadig tallrik som kommer ut efter en stund, köttet är gott och rejält rivig, det killar lite underligt i gommen till och med. Country friesen var sisådär. Med salladsbufféns hjälp så kan man fylla tortillan till en mycket välsmakande historia. Kaffe ingår.

U och Gästkritiker V2 tar Nattrökt Högrevschili med tortilla, country fries, gräddfil och guacamole.

U: "Ett charmigt ställe med bra mat och trevlig personal. Prisvärt dessutom."
Betyg: 3.75 av 5

Gästkritiker V2:  "God mat, om än lite stark. Luftig och trivsam lokal."
Betyg: 3.75 av 5

Sammanfattande ord:  "En trevlig lunchrestaurang med själ och bra käk. Hit går vi gärna igen."

Gillar man detta så gillar man nog också:
-
Meanwhile in Norrland..

Järnvägsrestaurangen Östra Station

Område: Östermalm

Allmänt omdöme: Järnvägsrestaurangen på det övre planet vid Östra Station öppnade i samband med att själva stationen invigdes i början av 30-talet. Inredningen är i original och det är samma familj som drivit stället i stort sett sedan restaurangen öppnades, det märks på personalen att de är släkt med varandra då alla som jobbar här är mycket storväxta. Det mest karaktäristiska med lokalen är det hål i mitten av restaurangen som sittplatserna är utspridda kring, och gör att man kan se ner på de olika folkströmmarna som ska till och från tågen, lite som den ökända spottkoppen vid Stockholm Central. Över hålet så kan man som en bonus också betrakta en stor takmålning. Allt detta gör att stället har en mycket speciell karaktär och det verkar vara en perfekt plats att spendera någon timme. Lunchen består av husmanskost där man kan välja bland fyra-fem rätter, varav en har en asiatisk touch. Salladsutbudet är rätt standard, brödet är luftiga formfransk-liknande mackor i stora plastpåsar. Man betalar vid bordet när man beställt och det dröjer inte så länge innan den bastanta servitrisen kommer med två tallrikar med en uppläggning som inte imponerar direkt. Chorizon med potatissallad och rostad lök är verkligen inget mer. Ett gatukök hade gjort det roligare. Den vegetariska pajen är presenterad med samma attityd. Det smakar som det ser ut, fast miljön och inredningen sipprar ändå in i oss och det är svårt att tycka illa om det här stället. Mackorna var rätt goda och kaffet helt okej. Maten kostar 95 kronor för en Dagens.

U tar Chorizo med potatissallad och rostad lök och Gästkritiker V2 tar en Vegetarisk paj.

U: "Spännande ställe med skön atomsfär och udda karaktärer, maten var inte lika rolig och saknade helt finess och var heller inte prisvärd. Skulle ändå kunna ge det här stället en andra chans, för det hade varit den perfekta miljön att äta husmanskost i."
Betyg: 2.25 av 5

Gästkritiker V2:  "Gillade lokalen men maten var inget jag kan rekommendera. Intressant inredning och kul med originalbänkar från 30-talet man sitter på."
Betyg: 2.25 av 5

Sammanfattande ord:  "En restaurang som är väl värt ett besök, men ha inte för höga förväntningar på maten. Servicen kan vara lite surmulen."

Gillar man detta så gillar man nog också:
-

Meanwhile

Pong Lindhagen

Område: Hornsbergs Strand

Allmänt omdöme: Pong Lindhagen ligger högst upp i den lite märkliga galleribyggnaden vid Lindhagensgatan / Essingeleden. Restaurangen har legat där sedan gallerian öppnades för ett antal år sedan, men har nyligen expanderat rejält genom att de köpt upp tre butiker och organiserat restaurangen i ett flertal rum med olika inredningar som har olika namn. De har till och med skyltar i entrén som visar vart de olika rummen ligger och hur långt det är till dem. Det är buffé som gäller här under lunchen och restaurangen hävdar att det här till och med är Stockholms allra största buffé. Det finns både husmanskost och en asiatisk buffé plus pannkakor och en mjukglassmaskin med tillbehör. Vi sätter oss i ett centralt rum som kallas för Torget och som har artificiellt takljus och fågelkvitter för att kompensera för avsaknaden av riktiga fönster. Vi ger oss på bägge bufféerna för att få en klarare bild av utbudet. Det finns mycket att välja på. Husmanskostbuffén har allt ifrån risotto och fiskgryta till spaghetti bolognese och sjömansbiffar. Här finns även bröd och sallad med lite libanesisk touch. Den asiatiska buffén har både sushi, kycklingspett och diverse kinarätter som vi sett många gånger förr. Trots det stora utbudet så har de endast vatten att dricka. Vi sätter igång och provar rätterna och det mesta smakar okej, men ingenting är över det normala eller sticker ut. Det är ett bra ställe att bli mätt på iallafall, men inget att minnas. Buffén kostar 120 kronor, men frågar man efter ett VIP-kort så får man 20 kronor rabatt. Mjukglassmaskinen var en rolig överraskning, men det sura kaffet tog ner oss på jorden igen.

U & Gästkritiker L tar bägge Buffén som består av en husmanskost-buffé och en asiatisk buffé.

U: "Mycket att välja bland fast inget som var särskilt märkvärdigt. Kaffet är lite surt och efterrättspannkakorna var ordinära. Lokalen, mjukglassmaskinen med de olika tillbehören och det otroligt saftiga brödet höjde upplevelsen. Man blir präktigt mätt och lokalen var trevlig i och med att man kan välja miljö där man ska äta."
Betyg: 3.0 av 5

Gästkritiker L:  "Bra utbud i och med att de både har husmanskost och asiatisk mat. Några rätter var goda, men det känns som att merparten av det som serveras är det inte så mycket energi bakom. Pannkakorna var inte bra alls."
Betyg: 3.0 av 5

Gästkritiker V:  "..."

Sammanfattande ord:  "Stort bufféställe med varierade miljöer att sitta i. Mycket mat att välja bland, fast det mesta är rätt standard, men vet man vad som är gott så kan man manövrera bland minorna och komponera en fullt godkänd tallrik."

Gillar man detta så gillar man nog också:
-

Primo Ciao Ciao Hornsberg

Område: Hornsbergs Strand

Allmänt omdöme: Vi ser oss om inne i restaurangen för att försäkra oss om att ingen tittar, innan vi öppnar vår medhavda plastbytta med fiskbullar i hummersås och överkokta makaroner. Det är som tur var inte så mycket folk runt om oss eftersom klockan är snart halv tre, en halvtimme innan lunchen stänger. Fiskbullarnas doft härskar i luftrummet för en stund och vi hoppas att våra pastarätter vi beställt snart ska ta över. Vi sitter vid ett bord inne på Primo Ciao Ciao vid Hornsbergs Strand och vi har precis hämtat pizzasallad, en salladsmix, pizzabröd och lemonad. U har tidigare recenserat Primo Ciao Ciao vid Liljeholmskajen och upplägget var identiskt. Inredningen är mysig och rätt elegant med enorma röda lampskärmar som utmärkande färgklickar. Trots att det är en halvtimme tills lunchen stänger så är servitörerna och fixar och plockar med de omkringliggande borden för kvällsserveringen vilket känns lite rörigt och stressande. Maten kommer ut och skingrar fiskbullsmolnet en aning. Vår minste gästrecensent V börjar plocka med sina fiskbullebitar medan vi tvinnar upp pastan från de beställda Pasta Fruti di Mare med våra gafflar. Det ser både gott ut och doftar gott. Musslorna är saftiga och fräscha och pastan är bra kokt. Då vi ätit middagar här förut så kan vi tycka att den tomatsåsen är snäppet högre men för att vara lunch så håller den en hög klass och lokalen är mysig med utsikt över vattnet. Portionerna känns lagom stora och man blir hyfsat mätt. Maten kostar 105 kronor. Kaffe ingår inte, men man kan beställa vilken kaffe man vill för tjugo kronor, en cappuccino beställs in och fås i en fin kopp och smakar gott.

U tar Pasta Fruti di Mare med musslor, bläckfisk och scampi och Gästkritiker L tar Fruti di Mari utan bläckfisk och musslor men med scampi.

U: "Rätt så lyxigt och mysigt lunchställe som har öppet ända till 15.00. Goda rätter, god lemonad, bröd och sallad. Servicen lite brokig och kaffet ingick inte, men cappuccinon var bra."
Betyg: 4.0 av 5

Gästkritiker L:  "Hög kvalitet på maten, god pizzasallad och bröd. Lite rörigt runt vårt bord, kanske det berodde på att vi satt nära köket och att lunchtiden snart var slut. För ett högre betyg så kunde tomatsåsen haft en ännu djupare smak."
Betyg: 4.0 av 5

Gästkritiker V:  "Goggelgoggel."

Sammanfattande ord:  "Mysig italiensk restaurang med smakrik mat, god pizzasallad och saftigt bröd. Trevlig lokal med utsikt över vattnet."

Gillar man detta så gillar man nog också:
Primo Ciao Ciao Liljeholmskajen (hehe)

Texas Longhorn Hornsberg

Område: Hornsbergs Strand

Allmänt omdöme: Vi makar oss ner till Stockholms nya riviera vid Hornsbergs Strand där några tunga regnmoln har parkerat över Ulvsundasjön, den vik av Mälaren som binder ihop Stockholm med Solna. Vi går längs med vattnet med stegen mot en skylt föreställande ett stiliserat tjurkranie. Dessa skallar kan beskådas på en hel del håll i Stockholm och i övriga Sverige och är franchisekedjan Texas Longhorns logotyp. Fast klockan närmar sig halv två så är det fortfarande en hel del gäster i lokalen. Vi granskar menyn vid kassan och yttrar våra val till en rätt så loj personalstyrka som ser ut att vilja gå hem. Vi grabbar tag i några av restaurangens egentillverkade såsflaskor och tar måltidsdryck som består av vatten, svartvinbärssaft och lemonad. En stor hushållsrulle står vid varje bord vilket borde borga för att måltiderna som serveras här är rejäla och mättande. Tallrikarna som snart kommer till vårt bord är också mycket riktigt rätt så tilltagna. Det ser gott ut och vi hugger tag i våra hamburgare och låter tänderna sjunka in. Det känns trevligt med alla de extra såserna man kan ta. Dock så är den pyttelilla coleslaw-byttan man får till sina pommes frites ett skämt. Man kan köpa till olika såser och tillbehör vid sidan av, men de borde ändå kunna siza upp coleslawen lite, känns dumsnålt. Vi är överens om att hamburgarna är goda men att pommes fritesen är lite för torra och mjöliga. Hamburgermenyerna kostade oss 99 kronor styck. Kaffe kostar 10 spänn extra, men var gott och hett och kan rekommenderas.

U tar Veckans hamburgare som är en double cheese med bacon, Gästkritiker L tar en Californiaburgare med Halloumi och guacamole & Gästkritiker A tar en Smokehouse Burger med bacon.

U: "Rätt mysig lokal med fin utsikt över vattnet. Hamburgaren var god men överstekt, pommes fritesen mjöliga och lite torra. Bra portion på maten, man blev mätt. Måltidsdryckerna höll ojämn kvalitet, en kanna var vattnig, en annan för söt. Gott kaffe. Trött service."
Betyg: 3.0 av 5

Gästkritiker L:  "Halloumiburgaren var överraskande god men på tok för lite coleslaw och pommes fritesen var hårda och tråkiga. Portionsstorleken var rejäl och bra utbud på såser."
Betyg: 3.25 av 5

Gästkritiker A:  "God burgare i trevlig lokal. För lite grönt och för lite coleslaw. Saknade det lilla extra. Gott kaffe."
Betyg: 3.5 av 5

Gästkritiker V: "Gagg?"

Sammanfattande ord: Bra burgare i trevlig lokal men vissa detaljer kan jobbas upp. Pommes fritesen var torra och coleslaw-byttan man fick till var för liten. Det saknades också det där lilla extra, personalen var heller inte på tårna.

Gillar man detta så gillar man nog också:
Rhino Burger

Högdalstoppen

Område: Högdalen

Allmänt omdöme: En sur pust av avfall slår emot oss där vi går längs den snitslade gången av taggtrådsstängsel mot den stora skorstenen som tillhör Högdalens värmekraftverk. Anläggningen ägs av Fortum och producerar el genom avfallsförbränning och kan också stoltsera med en alldeles egen lunchrestaurang som heter Högdalstoppen. Vi kliver in och möts av en skylt där det står att alla anställda måste tvätta händer och rengöra skor innan de kan ta en lunchbricka. Vi ögnar igenom lunchalternativen på griffeltavlan som är skriven med olika färgkritor. Vi beställer varsin Moussaka och får den uppslevad på en tallrik av en trevlig och glad man i medelåldern som säger att om vi inte blir mätta så är det bara att komma tillbaka och ta mer. Vi går in i den ljusa matsalen och är nästan de enda som inte har neongula arbetskläder. Det är en brokig skara människor som ser fängelsegarvade ut, vissa har till och med tatueringstårar under ögonen. Vi tar ett mycket mjukt och färskt bröd och lite standardsallad från en rätt så snygg salladsmöbel. Mannen som slevat upp maten åt oss äter själv lunch nu i andra sidan av lokalen och gastar åt oss att vi kan ta en ny limpa under en linneduk bredvid om brödet är slut. Han ropar sedan var smöret finns och när vi senare ska fylla på vatten så ropar han hur man håller in den lilla knappen vid lingondrickan. Han hälsar på nya gäster vid namn och det känns verkligen som en liten familjerestaurang på något sätt. Moussakan är en rätt så slät historia och har en salt bismak. Utsikten över olika sopstationer och det färska minnet av den sura stanken utanför hjälper heller inte att höja maten. Det är ändå ett intressant ställe och en helt annan värld än övriga Stockholm. Skriver man en roman så är nog det här ett perfekt ställe att hitta spännande karaktärer från. Lunchen kostar endast 75 kronor, man blir mätt och kaffe ingår. Högdalstoppens Facebooksida är väl värt ett besök. Där blandas lunchmenyuppdateringar med väderleksobservationer och livsfunderingar.

G & U tar Grekisk moussaka med köttfärs, aubergine, potatis och ostsås.

G: "Ingen märkvärdig mat, men platsen, människorna och lokalen var spännande och annorlunda."
Betyg: 2.5 av 5

U:  "Maten var inte speciellt bra men ändå bättre än jag trodde med tanke på att stället bokstavligen ligger på en soptipp och att merparten av lunchgästerna också jobbar på soptippen. En spännande lunchutflykt iallafall."
Betyg: 1.5 av 5

Sammanfattande ord: Ordinär lunchmat som på något märkligt sätt ändå är lagad med någon slags kärlek. Spännande atmosfär även om det luktar starkt av avfall.

Gillar man detta så gillar man nog också:
Hjulet, Dala-Nisse, Den Glada Restaurangen etc

Kitchen & Table Kungsholmen

Område: Östra Kungsholmen

Allmänt omdöme: Stockholm har en hel del restauranger som drivs av kändiskockar, en av dem är New York-baserade Marcus Samuelsson som öppnat Kitchen & Table i Hotell Amaranten på Kungsholmen. Kitchen & Table är ett restaurangkoncept som varje Clarionhotell ska vara utrustade med så småningom. Restaurangen ligger i hörnet Scheelegatan/Kungsholmsgatan och inredningen är hipp med mycket rå betong, hängande glödlampor och näthyllor av olika slag som bildar rumsavskiljare i lokalen. Det känns som ett proffsigt och elegant ställe med mycket kostymfolk bland gästerna. Vi sätter oss vid ett randigt bord med blandade mörka och ljusa träslag och får vatten i en glaskaraff och en brödkorg med surdegsbröd och en liten klick fluffigt smör som knappt räcker till en macka. Vi beställer mat från en meny vid bordet och Dagens lunch är fläsksida med glasnudlar som kan bytas mot Tofu om man är vegetarian. Maten kommer ut i stora fina tallrikar och är fint upplagt, dessvärre så är portionsstorleken inte i överkant direkt. Det smakar riktigt gott, sojamajonnäsen är en fullträff. Det hela är över på under tio minuter och en tomhet kommer över oss. Det är helt enkelt inte en fullgod portion för vår smak. Märkligt att en kock som jobbat i USA i halva sitt liv inte har större portioner på tallrikarna. Maten kostade 115 kronor för Fläsksidan och 125 kronor för det vegetariska alternativet. Kaffe verkar inte ingå men servitören bjussar på en kopp. Vi går ut i vårvädret och då det fortfarande kurrar i våra magar så smäller vi i oss en rejäl tvåkulorsglass från Frys vid Kungsholms Strand. Kan för övrigt vara de bästa glassar vi har ätit. Saltlakritskulan var utomjordisk.

U tar Rostad fläsksida med mungbönor, glasnudlar & sojamajonnäs & L tar Tofu med mungbönor, glasnudlar & sojamajonnäs.

U: "Smakrik och fräsch mat som är fint upplagd i trevligt porslin. Men. Varför kunde det inte ha varit lite mer mat? Skulle ha blivit ett högre betyg då."
Betyg: 3.0 av 5

L:  "Jag blev inte mätt, men det var iallafall ett fint ställe att inte bli mätt på. Tofun kunde ha varit lite roligare."
Betyg: 3.0 av 5

Sammanfattande ord: Proffsigt och elegant ställe med trevlig service och genomarbetad inredning. Maten var god, men portionerna var på tok för små, vilket drar ner helhetsbetyget en del.

Gillar man detta så gillar man nog också:
-

Dala-Nisse

Område: Vasastan

Allmänt omdöme: Om Håkan Hemlin någonsin skulle behöva en bodydouble, så kan vi varmt tipsa honom att gå till restaurang Dala-Nisse i Vasastan runt sisådär klockan elva. Vi vet inte om det är den stabbiga husmanskosten, det knätofslustiga namnet på restaurangen eller att det ligger på Vikingagatan som gör att så många medelålders män med blankpolerade hjässor, skägg och tjocka halskedjor hittat hit. Det ser rätt kul ut iallafall. Själva lokalen är rätt så oinspirerad med en brun fondtapet med storblommigt mönster vid kassan och en och annan dalahäst som är utspridda i fönsternischerna, lite som att klientelet gjort inredningen själva. Salladen är standard, brödet likaså. Måltidsdryckerna kommer i skepnad av saft och vatten och finns i stora karaffer med is på kassadisken. Maten kommer snabbt till bordet av en bredaxlad servitör, en tallrik med stekt fläsk och bruna bönor och en med en torr kyckling med klyftpotatis. Vi tuggar i oss medan vi hör bordsgrannarna diskutera hockey, Finlandskryssningar och tiggare till tonerna av Bandit i högtalarna. Matupplevelsen är blandad, G drabbas av nostalgi och tycker att fläsket smakade gott, U är inte alls nöjd med sin kyckling. Vi blev rätt mätta iallafall, men konstigt vore väl annars med alla dessa wannabe-vikingar som häckar här.

G tar Stekt fläsk med bruna bönor och U tar Kyckling, potatisklyftor med apelsin - och smörsås.

G: "Maten slog an en fin nostalgi hos mig, var som gamla hemlandstoner i gomen. Ganska anonym lokal och lite trångt annars."
Betyg: 3.5 av 5

U:  "Mediokert dussinställe, smaklös och torr kyckling och potatis. Blaskig och småsur sås och lite väl grabbig stämning. Ett ställe man går till för att få mat i magen och inget mer."
Betyg: 2.25 av 5

Sammanfattande ord: Blandat omdöme från juryn. Vill man ha traditionell Svensk husmanskost kryddat med bordsgrannar med hög svordomsfrekvens och dalahästar så har man hittat hem iallafall.

Gillar man detta så gillar man nog också:
Hjulet

Euro Deli

Område: Hagsätra

Allmänt omdöme: Det Polska köket har väl inte direkt ett rykte om att leverera några större kulinariska upplevelser till omvärlden, vilket är ett påstående som också kan sägas om Stockholmsförorten Hagsätra som är en ändstation på en av de södra tunnelbanelinjerna. Men vad skulle då hända om man äter på en polsk restaurang i just Hagsätra? Frågeställningen är intressant, och för att inte leva i besvärlig ovisshet så åkte vi till den Polska delikatessbutiken/ lunchrestaurangen Euro Deli som ligger i Hagsätra Centrum. Utifrån så smälter restaurangen in så mycket med det omkringliggande gallerförsedda 60-talscentrumet att man lätt kan råka gå förbi den. När vi så hittat entrén och gått in, så väller en kontinental gemytlighet över oss. En uppsjö av Polska charkuterier och delikatesser upptar halva lokalen och några stadiga träbord och stolar nära de stora fönstren utgör en intim matsalsdel där man kan sitta och äta dagens lunch för 85 kronor. De har även lördagsluncher för samma peng. Maten beställs vid kassan av den polsk-svenska personalen som är rejäla människor med auktoritet och tjocka fingrar, som ser ut att ruva på många livshistorier. Ett uppstoppat vildsvin gör sitt till den gedigna inredningen. Vi beställer varsin Jägarschnitzel bland de olika polska husmanskosträtterna och går därefter till ett sidobord och tar bestick som är inlindade i servetter. Salladen är rätt trist men har lite pigga polska inslag som rödbetor, syrade gulbetor och någon slags surkålsmix som smakar bra. Det mjuka brödet är några dagar gammalt och torrt och tråkigt. De små Lättabyttorna med rödbetsstänk piggar inte upp. Måltidsdrickan tas ur en kyl bredvid kassan och består av olika lättölssorter och mineralvatten i glasflaskor. Maten kommer till bordet och är rykande het. Portionen ser rejäl ut och har inga onödiga attribut. Schnitzeln smakar riktigt gott och har en trevlig svamp- och ostfyllning. Den råstekta potatisen är på gränsen till understekt men smakar ändå bra tillsammans med rödvinssåsen. Miljön, maten och personalen gör att vi förflyttas från Hagsätra Centrums gallerförsedda butikslokaler och mjukisbyxklädda medborgare till ett korsvirkestimrat värdshus någonstans på den Polska landsbygden. Här skulle man kunna sitta en bra stund och bara insupa atmosfären. Kaffe ingår och även små polska chokladrutor med mjölkskum inuti, som känns lite gamla.

G & U tar Jägarschnitzel med ost- och svampfyllning med rödvinssås och stekt potatis.

G: "Mycket trevligt ställe. Schnitzeln var den bästa schnitzeln jag ätit på år och dar. Riktigt prisvärt också."
Betyg: 4.3 av 5

U:  "Det är sådana här ställen som gör att det är roligt att prova olika lunchrestauranger. En liten lunchpärla som kanske inte prickar högt i alla betygskriterier, men som har en atmosfär och gedigen mat som håller hög klass. Stort plus för att de även har lördagsluncher till samma pris. Kommer definitivt tillbaka."
Betyg: 4.0 av 5

Sammanfattande ord: Överraskande trevlig lunchpärla i ett rätt trist förortscentrum. Rykande het och god mat med servering vid bordet för endast 85 riksdaler.

Gillar man detta så gillar man nog också:
-