Bun Meat Bun

Område: Farsta

Allmänt omdöme: I ett nybyggt bostadsområde alldeles intill pendeltågsstationen i Farsta Strand ligger hamburgerrestaurangen Bun Meat Bun i en ljus hörnlokal som har högt i tak men som annars är en rätt trångmöblerad lokal som alltid är fallet när det kommer till hamburgerställen av någon anledning. Trots att timmen är sen så är det rätt mycket folk på stället och vi ställer oss i kö och beställer sedan varsin Beach Town Burger med bacon, pommes frites och kaffe på maten. Servitrisen/Managern frågar om vi ska sitta här eller ta med. Sedan fnissar hon och säger. "Fast det kanske var en dum fråga i ert fall." Vi förstår ingenting. Kassaapparaten visar att det blir till att slänga upp 140 kronor per skalle, vilket känns rätt saftigt då vi inte ens tog läsk till maten och ändå säger Bun Meat Bun att de ska vara ett billigt ställe. Denna prissättning är också symptomatiskt med alla de nya hamburgerställena i Stockholm, att trots att de är öppna vid lunchtid på vardagar så är det mycket sällan man kommer under 120-140 kronor och sedan ska man slå sig ner och trängas och höra främlingars konversationer en halvmeter ifrån. Nåja. Vi sätter oss ned med våra vattenglas i plast vid ett stort fönster och väntar på att pucken ska blinka rött. För att vara ett hamburgerställe så är det trots allt hyfsat luftigt, måhända att den generösa takhöjden hjälper till med detta. Två smålänningar från Kalmar/Nybrotrakten sätter sig bredvid oss och har en lång konversation om cancer och död. Det lyser rött från den svarta pucken och vi går till kassan och kvitterar ut en stålbricka med burgarna och friesen. Vi tar ketchup och senap som trycks ut i små pappmuggar á la McDonalds. Hamburgarna är mycket goda, köttplättarna är tunna men smakar mycket, brödet är riktigt gott, fluffigt och har en liten sötma som är angenäm. Baconet och BBQsåsen drar sitt strå till stacken. Pommes fritesen har lite av skalet på, vilket är charmigt. De är tunna och krispiga men utan att vara för torra. Man blir rätt mätt dessutom. Vi går till kassan och väntar på att få någon från personalen att hälla upp kaffe åt oss. Det går lite segt och till slut så får vi två pappmuggar urpumpade ur en termos. Mjölken hämtas ur ett litet kylrum och när kylen öppnas så faller en stor glasburk med pickels ut, går i kras och snurrar ut i lokalen. Vi sätter oss, hör på cancer och elände och glasbitar som sopas upp medan vi raskt dricker upp vårt rätt så ljumna men goda kaffe.

G & U tar Beach Town Burger med fries

G: "Kanske den godaste hamburgaren jag ätit i hela mitt liv. Baconet satt som en smäck. Tycker ändå att hamburgare är lite för enkelt och överskattat. Lokalen fin men trångt om utrymme. Kaffet var gott men inte så varmt. För dyrt för sådan enkel mat."
Betyg: 2.85 av 5

U: "Goda hamburgare och krispiga fries i en ljus och modern lokal, lite för trångt mellan sittplatserna och inte så prisvärt. Servicen inte den bästa."
Betyg: 3.0 av 5

Sammanfattande ord:  "Bra burgare och fries. Lite trångt och priset en aning i överkant, som de flesta hamburgerställen."

Gillar man detta så gillar man nog också:
Love Food Cafe, Babas Burgers & Bites, Svenska Hamburgerköket etc

Tehran Grill

Område: Vasastan

Allmänt omdöme: Den restaurangtäta Rörstrandsgatan är ett trevlig stråk i ett område av Vasastan som ibland kallas för Lilla Paris på grund av café och konstnärstätheten. I detta sorl så smiter vi in på Tehran Grill, en Iransk restaurang av namnet att döma. Där inne är det rätt så tomt då timmen är tidig för lunchbesök och vi placerar oss vid ett av fönstren och får snart en liten meny klamrad mot en plåtbricka. Apokalyptisk loungemusik hörs i högtalarna medan vi skummar igenom menyn av rätter som ser rätt så spännande ut. Särskilt lockande låter en kycklinggryta med plommon som vi också beställer av den trevliga servitrisen. En kanna kallt vatten kommer ut och snart därpå även våra tallrikar som är trevligt upplagda med ett varmt bröd som sticker upp som en hajfena ur riset. Kycklingrätten smakar annorlunda och mycket gott, plommonkompotten är lite som marmelad i konsistensen och gifter sig bra med kycklingen. Saffransriset är precis lagom oljigt och brödet är krispigt. Det finns även ett litet glas med yoghurtsås på tallriken som är ett fräscht komplement till den övriga maten. Vattnet är slut men fylls ej på. Däremot börjar lokalen fyllas på och det verkar vara många stammisar här. Vi beställer kaffe av servitrisen, något som inte ingår i lunchen. Efter drygt tio minuter har kaffet fortfarande inte kommit så vi går till kassan och betalar, servitrisen säger att kaffet håller på att bryggas men vi avböjer att vänta mer. Lite synd på en annars bra lunch. Om ni är där så passa på att besöka deras speciella badrum med vita småstenar som har nått gelatinöverdrag över sig.

G & U tar Khoreshte Alo (Kycklinglårfilé, torkade plommon med spenatyoghurt, bröd & saffransris)
G: "Maten var riktigt god med smaker jag inte provat tidigare. Servicen sviktade lite även om personalen var trevlig. Rätt mysig lokal."
Betyg: 3.5 av 5

U: "Spännande mat och badrum. Plommonsåsen var en trevlig ny bekantskap. Synd att kaffet ska ta längre tid att få än maten, det blir lite minus på det."
Betyg: 3.5 av 5

Sammanfattande ord:  "Spännande meny med annorlunda smaker. Servicen kunde vara lite mer uppmärksam. Badrummet är värt ett besök."

Gillar man detta så gillar man nog också:
-

Farsta Gård

Område: Farsta

Allmänt omdöme: Vid den långsträckta sjön Magelungen, som i ärlighetens namn lämnar mycket att önska, ligger Farsta Gård med anor från 1600-talet. Gården består av ett antal röda träkåkar med krattat grus emellan och med en terrasserad park/trädgård mot vattnet. I huvudbyggnaden har de även en restaurang där de också har lunchservering om dagarna. Vi beställer mat från en mycket stor man med glimten i ögat som gillar att munhuggas. Menyn är enbart svensk old school husmanskost och det finns mycket att välja på. G tar isterband och mannen frågar hur han vill ha dem stekta, en rätt trevlig detalj som inte är så vanligt i lunchtider. Vi tar en enklare sallad, stark äppeljuice, ett slags kavringsbröd och sätter oss i ett av rummen som är bevarade i rustik gammal stil med kakelugn, breda golvtiljor och spröjsade fönster med trivsam utsikt över parken. Några gamla allvarliga tyskar äter sin mat vid bordet intill och de verkar mycket tillfreds med stället och maten. En servitris kommer med våra tallrikar och det är två rätt så bastanta anrättningar som lämnas vid vårt bord. Det smakar som det ska utan några överraskningar. Isterbanden är goda och kålpuddingen som är en aningen överbränd har en bra gräddsås och skalade potatisar. Kaffe och kaka ingår. Kalaset kostar 85 kronor.

G tar Isterband och U tar Kålpudding med potatis och gräddsås.
G: "Mycket trevligt och mysigt ställe i äldre stil. Känns som man är ute på landet. Maten var bra men inget som direkt överraskade."
Betyg: 3.5 av 5

U: "Trevlig lokal som är fint belägen med en välskött trädgård mot en sjö. Välsmakande och rejäl husmanskost, lite åt det enklare hållet. Tillbehören var sådär, brödet för salt, salladen inte så spännande och äppeljuicen för stark."
Betyg: 3.0 av 5

Sammanfattande ord:  "Mysig gammal gård med fint läge som har rejäl husmanskost till ett bra pris."

Gillar man detta så gillar man nog också:
-

Bar del Sole

Område: Örnsberg

Allmänt omdöme: Hägerstensvägen rinner som en maklig flod genom sekelskiftesmyset i Aspudden och hela vägen till villaidyllen i Mälarhöjden via efterkrigslådorna i Örnsberg och de dystert bruna skivhusen i Axelsberg. Det är en intressant resa i både byggnadsstilar och skiftande inkomstområden, som ett Stockholm i miniatyr. Då G för tillfället huserar i en av efterkrigslådorna i Örnsberg så passar vi på att ta en snabb söndagslunch på Bar del Sole, en italienskt kafé som även serverar luncher på helgerna, dock med kaffe exkluderat. Sicilianska flaggor och en takfläkt som surrar är en intressant start på besöket på den lilla restaurangen som ligger ganska trevligt till med en liten torgbildning framför där de även har en mindre uteservering. De tre männen bakom disken/köket pratar italienska med varandra vilket känns trevligt. Vi beställer, betalar (kortmaskinen verkar inte funka men på något sätt så löser det sig) och sätter oss vid fönstret vid ett bord i marmorimitation. Stället är skönt medelhavsslitet förutom stolarna som känns lite för moderna för att passa in. En vattenkaraff står vid kassan bredvid travar av plastglas (!) som man får förse sig med. Varsin liten salladsskål kommer ut med en god dressing på och ett brödfat med lite uppskuren baguette utan smör. Inte långt därefter så kommer även våra pastatallrikar ut. Det är rätt så små portioner och de har rejält med smulad ost över sig. Det smakar rätt hyfsat och man förflyttas till ett enklare hak vid en bakgata någonstans på en turistort vid medelhavet. Det hela förstärks när några tjejer försöker förklara för en av italienarna att de vill ha smör till baguetteskivorna till mannens oförstående blick så att de till slut måste förklara på engelska vad de vill. De har ett stort kaffeutbud och tydligen så ingår en valfri kaffe på vardagar till lunch. Vi låtsas att det är vardag och tar varsin cappuccino som saknar bett och beska och påminner mer om varm choklad. Maten kostar 85 kronor.
G & Gästkritiker A tar Pasta di Tonno (Tonfiskpasta) och U tar Pasta Bolognese
G: "Ett enkelt hak med rätt så välsmakande pasta och en trevlig salladstallrik till maten."
Betyg: 2.65 av 5

U: "Känns som man är på ett enklare ställe på någon turistort vid Medelhavet. Maten är okej men kommer i för små portioner. Kaffet var sådär men lokalen och personalen är charmiga."
Betyg: 2.75 av 5

Gästkritiker A: "Lite väl enkelt. Osten tog över smaken på pastan, kaffet saknade bett. Intressant ställe dock."
Betyg: 2.5 av 5

Sammanfattande ord:  "Charmigt ställe med okej mat i lite för små portioner."

Gillar man detta så gillar man nog också:
-

Solstugan

Område: Fredhäll

Allmänt omdöme: Solstugan är en röd liten träkåk, högt beläget på klipporna vid Fredhälls utmarker. De har endast öppet under det varmare halvåret då halva grejen här är att sitta utomhus på deras terrasser, med eller utan infravärme. När det är bra väder, som denna dag bjöd på, så kan det bli riktigt hett här. Vi går in genom entrén som har en plastpalm bredvid som man nästan oundvikligen måste gå in i. Kanske är det meningen, så att man ska sjunka in i den avslappnade stämning som råder här. Inredning är ganska enkel med olika små detaljer som för tankarna till sommar och semester. Vi tar varsin bricka med lite surdegsbröd (rätt torr) med smör (gick ut för en månad sedan), nån slags pizzasallad (helt ok, men inte mer) och dricka (kolsyrat vatten, lingondricka, vanligt vatten, ljummet allihop). Vid kassan så beställs maten, det finns endast två rätter att välja bland, en asiatisk köttgryta och en panerad fisk med örtpotatis. Vi gör våra val och går ut på den övre terrassen som badar i solsken och som också har en fin utsikt över Tranebergsbron och Mälaren. Vår bricka blinkar och vibrerar och vi går och hämtar vår mat vid kassadisken. Till vår förvåning så är det en hög med bacon på tallrikarna med panerad fisk, vilket inte uppskattas av vegetarianen i sällskapet. På menyn står det heller inget om denna överraskning, det står också något om örtpotatis, men de oskalade potatisarna är inte lika spännande i verkligheten. Gästkritiker L:s rätt görs om och istället för bacon så kompletteras rätten med några ytterligare potatisar för att fylla ut tallriken, då fiskbiten inte är så stor. Vitvinssåsen som ligger i botten av tallriken var dock god och ger rätten en fin smak. U som har bacon på tallriken känner dock inget av detta då den salta baconsmaken bryskt annihilerar alla andra smaker. Vi har gått hit några gånger innan, och det är en otroligt stor skillnad på maten som serveras här från dag till dag. Avsaknaden av meny på deras hemsida och att en del rätter tar slut fort gör att det är svårt att avgöra när det är ett bra läge att gå hit. Denna dag var det tyvärr ingen höjdare. Det är skönt i solen iallafall och kaffe ingår.

G tar Asiatisk köttgryta och U & Gästkritiker tar panerad torsk med örtpotatis och vitvinssås (och en baconbonus).
G: "Mysigt ställe med fin utsikt och skönt solläge. Maten var rätt slätstruken, känns som att de lever på läget."
Betyg: 2.95 av 5

U: "Skön semesterkänsla här, men maten håller inte någon högre klass. Fungerar bättre som ölstuga."
Betyg: 2.25 av 5

Gästkritiker L: "Ätit här många gånger förut, med blandade intryck varje gång. Denna gång var tyvärr inte så bra som det brukar vara. Att som vegetarian få en svärm bacon till sin fisk är inte okej. Även utan den fadäsen så var maten rätt intetsägande, förutom vitvinssåsen då som var riktigt god. En annan grej var att de serverade en månad gamla smörpaket till brödet, vilket får en att undra vad mer de slarvar med. Mysigt ställe och läge annars."
Betyg: 2.0 av 5

Sammanfattande ord:  "Ett ställe som är alltför ojämnt när det kommer till maten, risken är att man kan bli riktigt besviken. Men det är ett trevligt solställe som kan ackompanjeras med en öl eller två."

Gillar man detta så gillar man nog också:
Grodhavet & Sjökrogen Pampas

Günters Korv

Område: Vasastan

Allmänt omdöme: En lång kö av medelålders män med lätt putande magar uppenbarar sig i fjärran. Vi ansluter oss till ledet som köar till Günters Korv, en enkel korvkiosk som numera är en sorts klassisk matinstitution i Stockholm och som flera gånger har blivit utsedd till Sveriges bästa korvkiosk. Det är ljummet ute och Rörstrandsgatans gröna plättar med buskar och träd som avgränsar gatan från husen står i full prakt. En affisch är uppsatt vid kassan där man kan se det tjugotal korvar som serveras i kiosken. Några av dessa är märkligt nog beskrivna med ganska nedsättande ord av ägaren, kanske är det någon typ av 90-talsironi? Vissa av dem får lite bättre omdömen, till exempel korven Türinger som beskrivs som korvarnas Rolls Royce och som är gjord på kalvkött. Det råder nästan något andaktsfullt i kön och de enda ljuden kommer från de medelålders männen när de beställer sina korvar av den allvarlige mannen i kiosken. Man kan antingen beställa en enkel eller en dubbel korv, sedan kan man välja på olika tillbehör som kostar 5 spänn styck; surkål, gurkmajonäs, bostongurka och någon åländsk surkålsvariant. Sedan kan man få olika såser som ej står på menyn. Hoihoisås och vitlökssås verkar vara populära. Korvmannen låter fyra-fem kunder beställa åt gången, sedan gör han korvarna och en sekundär kö bildas för de som beställt. Det hela är rätt intressant att se på, men kötiderna är rätt saftiga för att spenderas på dyrbar lunchtid. Vi står nog i kö i tjugo-tjugofem minuter innan vi med spelad självsäkerhet säger "En dubbel och en enkel Türinger!" Korvmannen nickar och vi köar i fem minuter till i den sekundära kön. Hoihoi- och vitlökssås samt surkål beställs till korven samt varsin läsk. Korvbrödet är en fransk variant, dvs som en varm urgröpt halv baguette där tillbehören och korvarna läggs in i. En enkel korv kostar 50 spänn, en dubbel 70. Läsk och Loka kostar 12 kronor. Vi sätter oss på en bänk en bit bort och börjar äta medan vi betraktar den ringlande kön på distans. Korven är riktigt god och har en fin köttsmak, hoihoisåsen och vitlökssåsen funkar fint ihop med resten av korven och gör att det dessutom blir en riktigt trevlig och långvarig eftersmak. Det är lite kluvet att man ska köa så länge för att få äta en korv med bröd, men det är faktiskt värt det. Eftersmaken sitter i länge och det är en liten matupplevelse som man bjuds på.

G & U tar bägge en Türinger med surkål, Hoihoi- och vitlökssås.
G: "Korven var mycket god och mustig, men att behöva köa så här länge känns rätt fånigt. Prisvärt."
Betyg: 2.75 av 5

U: "Jobbigt med köandet om man har en begränsad tid att luncha på. Men å andra sidan så bygger det upp förväntningarna också och ett bra ställe ska på något sätt ha en lång kö. Korven var riktigt bra och tillbehören var fina. Eftersmaken följde med mig som en liten fe hela dagen."
Betyg: 3.5 av 5

Sammanfattande ord:  "Korv som är värt köandet. Fina smaker till en bra peng."

Gillar man detta så gillar man nog också:
-

Stockholm Food

Område: Lindhagen

Allmänt omdöme: Att gå längs Lindhagensgatan är en speciell känsla. Från att vara en rätt så trivsam gata vid vattnet så blir gaturummet allt tristare och mer steril ju närmare man kommer Lindhagensplan, som egentligen är en stor anonym rondell med mycket trafik. Lunchrestaurangen Stockholm Food ligger på den sista fjärdedelen mot rondellen där risken att drabbas av tristess är som allra störst. En liten svärm med blomflugor susar förbi oss när vi går in i lokalen som trots sina stora glaspartier känns förlegad på något sätt. Vi går till kassan och beställer varsin torskburgare, vilket lät som en inbjudande rätt när vi läste menyn. Sedan jobbar vi oss igenom en rätt hopplös salladsbuffe som inte bjuder på något intressant förutom en (1) slags miniräkmacka som ser kvarglömd ut. Vi beställer våra burgare från en lucka till köket och till vår besvikelse så är det inte den moderna rätt som menyn ger hopp om, utan några skalade kokta potatisar och en tjock omelettliknande sak som är själva fiskburgaren. Vi tar lite bröd, som är ovanligt torr. Till det så finns det halvsmälta smörförpackningar. Med drickat är det bättre, det finns både lättöl, coca cola och kolsyrat vatten från ett batteri förutom vanligt kranvatten. Maten smakar inget särskilt och i kombination med den trista salladen och torra brödet så blir man faktiskt irriterad och mer emottaglig mot annat som man stör sig på med det här stället. Gästkritiker V ledsnar efter en stund och vill krypa runt lite på golvet och efter bara några kryptag så är hans händer mörka av smuts, vilket i kombination med blomflugorna känns lite ofräscht. Nåja. Maten kostar 85 kronor och då ingår det att man får skrapa av sina tallrikar själv i ett inre rum som är förbundet till diskrummet bakom ett hörn.

G, U & Gästkritiker L tar Torskburgare med rädisa och brocollisallad.

G: "Inget fel på det här stället även om det inte var något märkvärdigt."
Betyg: 3.0 av 5

U: "Trist och oengagerat lunchställe med ordinär mat."
Betyg: 2.25 av 5

Gästkritiker L: "Hopplöst ställe med hopplös mat."
Betyg: 1.5 av 5
Sammanfattande ord:  "Oinspirerad mat och stämning i en rätt så ordinär lokal."

Gillar man detta så gillar man nog också:
-

Cevicheria Aji y Ajo

Område: Hökarängen

Allmänt omdöme: Vi parkerar i Hökarängens centrum och charmas omgående av den lilla förorten som känns lite som en by. Området är lätt kuperat och 50-talshusen är väl anpassade till höjdskillnaderna och utnyttjar dem på ett bra sätt. En annan trevlig detalj är att alla affärernas skyltar har ett liknande 50-tals typsnitt och istället för att det står affärens namn så står det vad de sysslar med för något, till exempel Tapetserare, Järnhandel, Skoaffär och, intressant nog så har de även en skylt där det står Cevecheria. Skylten representerar Cevicheria Aji y Ajo som har spridit sitt rykte långt utanför Hökarängens centrum. Hörnlokalen ligger trevligt till i utkanten av centrumet, med stora fönster både mot den lilla bygatan i ena hörnet och en liten park i det andra. Redan när man går innanför dörren så märker man att det här stället är lite annorlunda. Musiken är lite jazzig och det sitter sköna latinos runt om i lokalen. En trevlig servitris kommer fram till oss där vi står och ser på griffeltavlan vid disken som avgränsar lokalen från köket där en välklädd kock står och fixar. Vi vill ha ceviche men märkligt nog så har de inte någon sådan till lunchpriser, den billigaste kostar 155 kronor. Det visar sig att de har en kycklingrätt om vi vill ha en dagens lunch. Vi tvekar, känns märkligt att äta kyckling på en cevecheria när man åkt ända hit, men samtidigt så är vi bedömare av luncher och inget annat så vi beställer varsin sådan och sätter oss vid ett bord. Kocken har pondus och går runt bland gästerna när det inte är några beställningar och pratar spanska. Ut kommer två glas med iskallt kolsyrat vatten och fyra tunnskurna brödskivor på en tallrik med två smörbyttor. De är överraskande goda och känns helt nygjorda med en knaprig kant och en mjuk och varm kärna. Kycklingen anländer och trots att det ser rätt enkelt ut så har den ändå en aura av att det här är en riktigt god maträtt. Det är den också. Kycklingen är saftig och faller av benet perfekt, såsen är mystisk och djup, kanske en aningen salt. Det långkorniga riset fyller ut rätten på ett bra sätt. Kocken frågar oss hur det smakar och G svarar: Halleluja! Kaffe ingår och ut kommer en cappuccinoliknande sak som smakar lite tunt, men det gör inte så mycket. Maten kostar 95 kronor.

G & U tar Kyckling med bönsås och ris.

G: "Absolut utsökt mat. Kycklingen var perfekt och rykande varm, det kolsyrade vattnet var iskallt. Charmigt ställe och en spännande kock."
Betyg: 4.5 av 5

U: "Fascinerande att en så enkel rätt på pappret kan smaka så bra. Ett ställe med själ och en kock som verkligen bryr sig om sitt kök. Genuint trevligt."
Betyg: 4.25 av 5

Sammanfattande ord:  "En gyllene pärla i Hökarängen."

Gillar man detta så gillar man nog också:
-

Bon SeaSide

Område: Hornsbergs Strand

Allmänt omdöme: Bistro Bon SeaSide har bara varit öppet i någon dag när vi nosar oss dit. Restaurangen Bulls Bar som låg i lokalen tidigare stängdes efter nyårsafton, och i dagar efter låg det skräp och flaskor på borden till allmän beskådan. Restaurangen blev bara ett halvår gammal och innan det så hette stället Kung Albert och drevs av samma ägare som Bulls Bar. Bistro Bon drivs dock i en annan regi vilket känns tryggt. Det är helt tomt i lokalen som ligger vid strandpromenaden, mycket beroende på att ingen vet att de öppnat än och att timmen är sen för lunch. Då de inte har någon barnstol så får U hämta en sådan från en närliggande restaurang vilket känns lite märkligt. Vi beställer och tar lite bröd, sallad och vatten vid kassan. Inget av dem sticker ut på något vis. Serveringspersonalen är trevliga och kommer ut med våra tallrikar som det ligger oväntat mycket mat på, men vad gör det när upplägget varken har finess eller någon grön touch. Även om man har en salladsskål vid disken att förse sig med så skadar det inte med en liten kvist av något för att få det att se lite mer aptitligt ut. Det smakar heller inte så mycket. Rödvinssåsen till köttet smakar ingenting, potatisen är för hård, köttet är lite slemmig. Fisken är bra pankofriterad och god, men anrättningen är i övrigt rätt trist. Kaffet var gott men kan inte skyla över eftersmaken av maten.
U tar Högrev med stekt potatis och rödvinssås och gästkritiker L tar Pankofriterad Kolja med pommes frites och remouladsås.

U: "Maten var tyvärr inte alls god. Servicen och lokalen höll dock mycket högre klass."
Betyg: 2.25 av 5

Gästkritiker L: "Besviken på maten vilket är synd på en sån fin lokal och läge."
Betyg: 2.75 av 5

Sammanfattande ord:  "Maten saknade helt kärlek. Lokalen och servicen var många klasser högre."

Gillar man detta så gillar man nog också:
Sjökrogen Pampas Marina
Samtidigt i G:s lägenhet:

Buco Nero

Område: Norra City

Allmänt omdöme: Vi tar den sluttande ramptrappen ned till den italienska restaurangen Buco Neros domäner, som innan restaurangen öppnade 2010 var ett garage. Stora takfönster har adderats sedan dess och inredningen är minimalistisk i carreramarmor och finslipad betong. Man betalar vid ett hovmästarpodium och tydligen så är vi några minuter ifrån att ha fått betala Early Bird på 95 kronor, istället så blir det 110 kronor. Vi tar en rund liten bricka i frisbeestorlek där man kan ha glas och salladsassiett på. Vi tar lite surdegsbröd och lite grönt från salladsbuffén. Måltidsdrycken är vatten eller kolsyrat där man också kan lägga till citronskivor och isbitar vilket känns lyxigt. Vi slår oss ned och beundrar den stramt hållna inredningen och de många takfönstren som silar in ett behagligt överljus i lokalen som känns riktigt trevlig. En servitris kommer fram och vi visar vårt kvitto på vår beställning så att hon vet vad vi ska ha. Kort därefter så kommer våra olika maträtter. Vi blir alla mycket nöjda med maten, tonfisken är bra grillad, köttjärparna är smakrika och pastan med kycklingen är spänstig och bra. Som extra bonus så ingår gott kaffe med små cantuccinis med apelsinsmak. Badrummet är väl värt ett besök dessutom.

G tar Polpettini con tomato (Tomatbräserade kalvfärsjärpar med tärnad och råstekt potatis samt knaperstekt pancetta), U tar Riagtoni di pollo (Kycklingfilé, vitlöksfräst spenat, getost, en skvätt grädde, rostade pinjenötter samt parmesan) och gästkritiker P2 tar Insalata di tonno (Halstrad tonfisk, ägg, avocado, honung- och senaps dressning).

G: "Det här stället hade verkligen klass, här kan man sitta länge. Maten var riktigt god också."
Betyg: 4.35 av 5

U: "Riktigt trevlig lokal som andas professionalism och skärpa. Mycket god mat och prisvärt för den kvalitet och atmosfär som levereras."
Betyg: 4.25 av 5

Gästkritiker P: "Maten var god och lokalen var spännande. "
Betyg: 4.0 av 5
Sammanfattande ord:  "Riktigt fin lokal som erbjuder högklassig och prisvärd lunch dessutom."

Gillar man detta så gillar man nog också:
-

Scandic Park

Område: Östermalm

Allmänt omdöme: Vi stryker längs med Humlegårdens norra sida på jakt efter något ätbart, vilket inte är det lättaste i dessa diplomatkvarter som är muromgärdade gräddtårtor i sten utan vare sig butiker eller restauranger. En stenöken i många aspekter. En välbekant röd skylt frigör sig från allt det gråa och bruna, Scandic Park står det. En liten skylt säger att de har ett samarbete med självaste Jamie Oliver och vi stiger in genom de automatiska glasdörrarna, går in till restaurangen och blir avmätt bemötta vid hovmästarpodiet av en allvarlig man som säger: Ni vet att man måste betala innan ni äter?. Vi halar fram plånböckerna, betalar 120 riksdaler och får då tillgång till deras lunchbuffé som denna dag har fläskkarre, falafel och fisk bland annat. Det finns också en hel del såser att välja bland vilket var positivt. Men var är Jamie? I slutet av ett av borden så ser vi den lille fryntlige engelske kocken på en bild bredvid en skål med tomatsoppa som tydligen ska vara från ett av hans recept där man också kan plocka till massa olika tillbehör att lägga i. Vi tar med oss en flaska ljummen kolsyrat vatten (oklart om den ingick, den togs obemärkt från baren) och sätter oss vid ett stilrent bord vid fönstret. Inredningen ser rätt påkostad ut men också mycket steril och opersonlig, precis som klienterna här. Vi hör två oberoende anställningsintervjuer och hela stället är faktiskt helt befriat från charm. Maten var bra men man känner sig inte så välkommen här. Kaffet var dock gott och de har även espresso och cappuccino från en automat.

U och gästkritiker P2 tar bägge lunchbuffén.

U: "Bra utbud på buffén, god tomatsoppa från Mr Oliver och gott kaffe, men stället har noll charm."
Betyg: 3.0 av 5

Gästkritiker P2: "Tomatsoppan var bäst, falafeln smakade också bra, men bemötandet var inte särskilt bra."
Betyg: 2.75 av 5

Sammanfattande ord:  "Charmlös restaurang utan hjärta men som ändå har hyfsad mat."

Gillar man detta så gillar man nog också:
-
Meanwhile