Allmänt omdöme: Vi swervar in mellan betongen i Östberga, ned mot vidderna vid Årstafältet som ser ut som en stor stubbåker, upphackad av parkeringsplatser, hundtämjare och golfutslag där förortsungar sommarjobbar med att plocka golfbollar. Nu är det vinter och det finns absolut inget av intresse här så vi gasar förbi skiten kvickare än kvickt, in i villaområdena i Enskede där horisonten blir platt för ett ögonblick, om det är för vår hastighet eller att jordvinkeln plötsligt upphör av ett märkligt villamattatristessfenomen det får vi aldrig veta. Vi nickar åt Enskede Värdshus som vi fortfarande håller som en av de allra bästa lunchrestaurangerna, vi kör på till gränslandet där Sockenplan och Svedmyra tar vid. Däcken skriker vid varje trafikljus, vi är hungriga, vi är taggade. Vi ser den upphöjda Nynäsvägen och åker under den och upp parallellt med den på andra sidan där de låga husen står packade som om vi vore i en Londonförort. Vi letar parkeringsplats vilket kan vara svårt nuförtiden i dessa fördömda närförorter. Vi parkerar bakom en flyttbil där björnstora ryssar i mjukiskläder kånkar ett piano mellan sig. Vi nickar åt en som vi brukar leja för vår skuggverksamhet och gör tecknet för omerta. Parkeringsautomat hittar vi ingen så vi laddar ner en avancerad mobilapp och sprätter iväg ett antal minuter med ett stelt pekfinger, härjat av artros. Vi slår upp bildörren. Sträcker på oss och tittar upp mot en himmel som är isblå. Fåglar kvittrar och solen är tamejfan nästan värmande. Vi glömmer för en stund varför vi är i dessa gudsförgätna trakter då vi kommer på det. Lunch. Vi går runt hörnet mot Nynäsvägen till där vi ser Tele2Arenas silvergrå skepnad på andra sidan motrovägen, och slår upp portarna till Restaurang Hybrid så dörrbladen nästan hoppar ur gångjärnen. Gästerna hoppar till, kryper ihop, betalar sin nota och svansar ut. Vi tar av oss solglasögonen och låter våra grantigrå ögon vänja sig vid pubdunklet. Det sprakar av elektricitet från vår karisma ända bort till bordet där knäckebrödet står. En servitris av det gamla gardet visar oss ett bord och vi slår oss ned, lägger våra avsågade hagelbrakare under skinnsofforna och tittar runt i lokalen som är rätt så trevlig och har ett markant marint tema. Det erbjuds två rätter för dagen. Fisk eller kött. Vi tar varsin. Fisken var kolja men den är slut, så det är torskrygg istället. Köttet är kalv på högrev. Vi får bröd och smör och vatten i karaff. Stället känns genuint och hemtrevligt om man bortser från hagelbrakarna under soffan då men det är vårat fel. Maten kommer ut. Det är en blek palett. Det smakar vällagat utan att sticka ut för mycket. Rykande hett kaffe serveras efter maten. Inte så tokigt ställe det här. Vi betalar och ger växelpengarna till Igor vid flyttbilen som passat bilen under tiden. Han ler försiktigt och kramar våra händer. Hälsa din tjocka fru! ropar vi glatt på ryska och åker upp på Nynäsvägen mot nya matäventyr. Igor ler och skrockar för sig själv. "De där herrarna är inte riktigt kloka. Jag har ju inte ens en fru."
G tar Torskrygg med krossad potatis och rotfrukter & U tar Högrev på kalv med krossad potatis och rotfrukter för 110 kronor, kaffe ingår.
G: "Vällagat, trevlig lokal och personal. Lite dyrt kanske men kaffet var hett." Betyg: 3.2 av 5
U: "Genuint ställe som nog har många stammisar. Personligt och vällagad mat om än en aning blek, gott kaffe." Betyg: 3.25 av 5
Gillar man detta så gillar man nog också: Restaurang Asplund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar